Skidor; en sista mil

Igår blev det en mil till på Gubbängens IP. Runt, runt, runt. Spåren var sladdriga och grunda. Snön var sockrig o hal. Det gjorde att det gick rätt bra att glida långt så det var ju positivt i alla fall!
Riktigt skönt att få ett sista längre pass i benen men det var såååå tungt efteråt. Benen var tunga, huvudet var supertungt, ryggen stumnade och det mesta kändes rätt så jobbigt faktiskt. Hade med mig midjeväska som jag hade fyllt med vatten o sesamkaka plus Dextrosol men det funkade sådär. Ska satsa på choklad och flapjacks under loppet och att dricka (varm!) blåbärssoppa på depåstoppen. Mat o energi kommer vara otroligt viktigt under loppet.
Bara 8 dagar kvar nu (HERREGUD!!!)

Spåren på Gubbängens IP lördag 21feb

Skidteknikträning

Idag var det dags för en ny lektion med vår skid-PT Catarina Henriksson, som vi studsade uppför Hammarbybacken med i höstas.
L plockade upp mig i Gullmars o sen åkte vi ut till Värmdövallen där lektionen skulle hållas. Vi startade med att diagonala ett varv med skidor, medan hon åkte bredvid och sa vad vi skulle göra eller ändra. En sak var tex att titta framåt och inte rakt ner i spåret under oss. Som när man lärde sig växla med bilen, att göra det utan att kolla 😛
Sen diagonalade vi utan stavar ett varv för att få känslan i kroppen. Sträcka ut frambenet, glida långt och böja armen vid isättning. Släpp o sträck armen bakåt. Diagonal kropp i själva “toppen” av diagonalen. Rak rygg, framåtlutad kropp.
Efter det stakade vi ett varv. Viktigt att tänka på att böja överkroppen helt med raka ben, släppa stavarna bakåt och att böja fram höften när man är i upprätt ställning.
Sen gjorde vi ett varv stakning med frånskjut, vilket jag inte provat förr. Sätt i båda stavarna samtidigt som du skjuter ifrån med foten, sträck ut bakåt och staka som vanligt.
När vi gjort detta filmade hon oss när vi åkte fram o tillbaka o gjorde de tre olika skidteknikerna o sen analyserade vi vad vi behöver bli bättre på. Jag måste öva på att böja armarna, luta mig framåt/uppåt o skjuta ifrån i rätt stund när det gäller diagonalandet. Stakningen var det armarna o böja fram som jag måste tänka på. Stakning med frånskjut var det att tajma frånskjutet med stavarna och att våga lyfta foten.
Sen åkte vi ut på ett fält o testade att åka “på riktigt”. Hahahha, där blev det lite olika fall och ingen av oss kunde bromsa eller byta spår. Vilken syn, innan vi ens var ute i terrängen. Nåja, efter en stund åkte vi lite o det var härligt! Solen sken, vi åkte skidor o det gick ganska bra. Sen skulle vi åka nerför en backe o öva på fartställning. OMG! Först skulle vi öva på att ta små, små steg med skidorna på för att kunna byta spår tex eller bromsa eller så. Gick åt skogen men det var svårt underlag.
Så var det dags o jag tog ett djupt andetag och kastade mig ut. Djupt ner, böjda knän och stavarna rakt bakåt (inte uppåt), blicken framåt och lita på skidorna. Det gick så himla bra!! Jag stog hela vägen och litade på min balans o var knappt ens rädd. Så kul! Sen diagonalade vi uppför, lite värre. Sprättande stavgång kändes det som. Sen tog vi en brantare backe o skulle diagonala oss uppför tills det var dags för att saxa sista biten. Saxandet ska vara med litet V o stakningen nära foten, mkt framåtlutad kropp. Gick helt OK men jag är så långsam! L bara studsar fram o det går så fort. Jag måste hela tiden samla mig innan jag ska göra nåt… hur ska jag bli snabbare??
Sen skulle vi åka nerför den läbbiga backen som svängde skarpt, och dessutom byta spår i slutet! :-O
L körde förstås högst uppifrån pga orädd men jag gick ner några meter. När L kom susande nerför backen kom plötsligt ett barn o L bara bytte spår helt oberörd o klarade det galant! Så jäkla grym!
Jag var inte lika grym men lyckades stå i fartställning en bit, ploga mig ner hyfsat o byta spår i slutet, utan att ramla. Men det var ju galet vingligt o lååångt ifrån säkert haha men det gick iaf. När jag plogar ska jag tänka på att gå ner djupt, då är man stadigare och att ha brett mellanrum mellan benen så att man inte korsar skidorna. Och sedan inte vara upprätt eller bakåt för då ramlar en ju direkt!
Ungefär här började jag tappa energi och det var ganska jobbigt o ta sig tillbaka uppför backen o sen tillbaka till fotbollsplanen. Tappade all teknik och det enda som malde i huvudet var åh är vi inte framme snart. Och det var ju inte ens långt!
Sen när vi var tillbaka övade vi på att byta spår och att “hoppa” o snurra runt i en cirkel med små, små steg med skidorna på. Gick uselt. Men jag hade som sagt ingen energi kvar. Särskilt byta spår gick uselt, måste öva på det helt klart. Fattar bara inte hur man gör, rent tekniskt? Gaaah, blir galen. Det funkar inte på platten heller…
Man blir ju inte trött på ett uttömmande “jag-vill-bara-lägga-mig-ner-och-dö”-sätt utan trött mentalt o det tar slut på energi. Mycket svårt att förklara.
Tror vi måste fylla på energi ungefär var 30-45 min för att orka hela vägen runt de där fyra och en halv milen…..

Men! Det var kul! Det känns bra! Klart vi kommer klara det! Nu kör vi!

Skidor: pass tre

I måndags var det gym som vanligt. Jag körde på enligt träningsprogrammet bäst jag kunde. Har fortfarande problem med svanskotan så kan inte göra alla övningar. Det som blir mest lidande är förstås sätet/benen då jag inte kan böja eller vrida så mycket på bakdelen helt enkelt. Men jag för in i min träningsdagbok så jag vet vad jag gjort och inte. Om inte kotan blir bra kommer cykelträningen bli extremt lidande…. nåja.
Igår var det 60-års firande av mamma och hon fick bland annat ett gympass med mig som PT :-). Hon har efterfrågat moraliskt stöd att gå dit och våga prova maskinerna så det var en liten “fånig” men bra present i all enkelhet. Då passade jag på att prova stakmaskinen som fanns där. Jeeeezus. Alltså, jag gjorde 1006 m. Svinjobbigt var det. Alltså sjukt tungt! Det blev inte så mkt effektiv träning för min del eftersom jag skulle hjälpa mamsen men 5 min crosstrainer, 6 min stakmaskin, 3×10 biceps, 30 sek stolen, plankan och 2 x 10 rygglyft med sim blev det iaf.
Idag var det söndag o jag hade planerat att sticka till Gubbängens IP tidigt, vid 8, för att få hela förmiddagen där. Jo tjena, var rätt möra efter igår så åt frukost vid 9! Tog bussen vid 10 och var där ca 10.40. Bytte om till pjäxorna på bussen, smart drag! Sen var det bara spänna fast skidorna, ställa in Runkeeper och iväg. Idag hade jag Spotify också i öronen, förra gången glömde jag lurarna.
Hade bestämt mig för att staka 10 varv, fylla på med energi och sen köra så mkt jag orkade/hade lust med. När jag var på varv 8 började det kännas trögt och jag rådslog med mig själv om att köra 8 stakning och 8 diagonalandes men då passerade en tjej mig i spåret och utbrast “gud vad du är duktig som stakar dig runt varv efter varv” och då blev jag helpepp! Nån sa åt mig att jag var duktig! De sista 2 varven gick trögt men kändes sjukt bra. När 10 varv var klara stannade jag o åt 4 sesamkakor o fyllde på med vatten och sen gav jag mig iväg igen i snöblandade regnet. Spåren var rätt sörjiga och snön var mjuk kramsnö. Jag diagonalade och första varven gick jag typ haha men sen försökte jag tänka på vad vår skid-PT sa i Hammarbybacken i höstas och hur Emil Jönsson ser ut i spåren på TV och då fick jag till snitsen ganska bra. Glida och skjuta ifrån med benen, gungande med höften för att byta tyngdpunkt mellan höger o vänster ben, lätt tryck med staven o släpp. Gick super och kroppen hängde med så jag körde 11 varv och sen la jag till 1 varv stakning så jag kom upp i en mil. En mil! På skidor! Jag är helt galet stolt över mig själv! Visserligen tog det 1 tim och 45 min men det är ändå något jag är så glad för. Kroppen orkar konditionsmässigt men det var rätt stumt på slutet. Så länge man kan ta paus för att kissa och fylla på energi varje timme ska det nog gå bra med 4,5 mil. Vi behöver ju inte låtsas om att det existerar backar i det där loppet, där är jag ju verkligen inte än hahaha!

Läste på hemsidan att spåret är (ca) 450 m. Så det blev en mil, minus 100 m om vi ska vara ärliga… men ändå! 🙂

Även idag blev det dock låååång väntan på bussbytet i Högdalen – inte optimalt. Frös ordentligt när jag kom hem.

Skidor: första åket del 2

Det jag skrev igår var alltså min omedelbara reaktion efter att passet var avklarat. Den var ju onekligen inte helt negativ så visst finns det utvecklingspotential här!
Jag kan säga att det var kanske inte det roligaste jag gjort på länge. Men inte heller det värsta jag gjort (och då får vi ändå ta in isgata, 4 vurpor och en skadad svanskota i beräkningen). Det kan ha med att göra att jag bestämt mig för att göra det här och då måste jag fixa det. Eller så kanske det var lite kul på nåt sätt ändå, bara det att fokuset hamnade på att “ta mig runt”. L som också var med var nog lite mer entusiastisk än jag, det får erkännas.
Det står på Vasaloppets hemsida att en bör ha åkt ca 30 mil innan en ger sig på HalvVasan. Bara 297 km kvar dit då…..
5 varv på den banan jag åkte igår är ca 1 mil. Det känns ändå inte helt oöverkomligt, det tror jag vi fixar. Om jag bara lär mig att ta mig uppför backar så ska det nog gå bra det här. Jag är försiktigt positiv.

Sen behöver vi inte prata så högt om att det tog oss ca 10 min att lista ut hur man får på sig skidorna. Och 5 att ta av dem igen…. hahaha, folk måste ju ha undrat!

Skidor: första åket

Hahahaha. Jag säger då det. Jahapp, då var premiären avklarad. Ont gjorde det. Och halt var det. Och isigt och hårda spår. Så ja, de hade nog rätt när de skrev att det är inget för nybörjare att åka på. Hahaha, jag säger då det.

Nåja. Med lite övning o lite fartkontroll ska vi nog ta oss igenom det här. 4,5 mil känns just nu iofs helt otänkbart men vi kommer ju åka mer än denna dag. Det måste vi. Idag åkte jag typ 3 km. Hahaha!

Skidor: vallakurs!

Jaha, en har blivit galen. En har nördat ner sig i vallans förlovade land ikväll, jösses alltså vad mycket en kan gå ner sig i detta om man vill! (och har råd)
Jag köpte inget bärbart vallabord och inte heller nåt vallajärn. Köpte inget vallapaket heller, kanske en borde ha gjort. Men eftersom kassan är skral prioriterade jag det viktigaste.

Först höll ägaren av butiken (Alewalds i Stockholm) låda i några minuter om hur bra det är att vara kund hos dem. Sen gick instruktören Claes igenom allt mycket noggrant. Eller ja, noggrant i alla fall. Vi fick även allting nedskrivet så vi kunde hänga med, det var tur för jag antecknade ingenting tyvärr. Men hur som helst visade han hur man först borstar skidorna rena o sen smälter paraffinet i en linje eller i droppar med ett vallajärn (viktigt att det är samma grader som anges på burken) på skidspetsen och bakre delen fram till fästvallamarkeringarna. Ha ett “hörn” på järnet nedåt. Sen ska en smälta in paraffinet på själva skidan så det går in i porerna (viktigt att röra järnet hela tiden och inte stanna till). Först skrapar en med stickelpenna i spårskåran tills allt är borta, sen sticklar en resten med stickelskrapa. Inget ska komma av till slut. Upprepa 1-2 ggr.
Översta lagret ska vid lopp eller tävling vara dagsfärsk (så gott det går) temperatur. Men i övrigt behöver en inte paraffinera mer än 1 gång/säsong oftast.
Sen var det dags för fästet! Först måste en konstatera gradantalet ute. När en gjort det ska en tänka några grader varmare i vallan. Är det tex -2 kan en ta en röd valla som är för upp till +3. Är det -7 ska en ta en blå valla som är för ca -2. Är det -15 kan en ta blå valla som är till -10 (eller grön valla men det kan bli för hårt). Lila o gul valla finns också men den pratade de öht inte om så det är nog inget en använder….
Det finns basvalla (vit) men det pratade de knappt om heller men misstänker att det är för att “fästa” vallan.
Nå, hur sätter en dit vallan då? Easy peasy. En ruggar först upp belaget med tunt sandpapper (100) och sen duttar en vallan på skidan inom de yttre fästvallamarkeringarna (håll burken snett mot så blir det jämnare). När det är ett lager så tar en sin vallakloss och jämnar ut/mjukar upp. Stryk på 1-2 lager till för träning och 2-3 lager för lopp. Börja med kall valla innerst. Om det är runt noll eller nån minus ute så avslutar du med varm valla 1-2 lager för träning och 2-3 för lopp.
Jaha, så enkelt var det tänker du? Nehej, icke! Vad händer om det är plusgrader eller isiga spår eller blött o halt? Jo då finns det klistervalla. Det finns klisterspray som en kan ta underst för att klistret ska fästa men det är inte nödvändigt. Klistervalla ska läggas inom de inre fästvallamarkeringarna. Själva tubklistret duttar en ut i pluppar ca 1 cm isär och stryker sen ut det med tummen. Om det är varierande väder med blöta o hala spår och så kommer det ny snö och graderna sjunker – då kan en dutta på fästvalla ovanpå klistret, inga probs.
I annat fall ska skidorna såklart rengöras med vallaväck. Och fiberlane. Lägg en pappersduk över fästvallan, stryck en tuss fiberlane med vallaväck på över och ta sen skrapan o dra bort alltihop.

Så, vad hamnade då i min påse när jag gick hem? De hade förstås en massa vallapaket att slå till på men som sagt, jag fick rationalisera bort det som kändes mindre försvarbart inför min käre man. Så inget vallajärn eller vallaställ för mig…. men klistervalla, vallakloss, skrapa och skidväska. Fick ju röd o blå valla i julklapp så det köpte jag ingen. Känner mig ändå rätt bra utrustad nu 🙂
Kanske behöver köpa vallaväck och fiberlane men det får bli efter löning. Men sjuuuuukt nöjd med kvällen, mår mycket bättre nu och känner mig lugnare kring allt detta. Tack Alewalds!!

Jag o skidorna på tunnelbanan!