I morgon blir det (äntligen!) en sen skidpremiär för mig o L. Vi har stämt träff på Stadion som har konstsnöspåren igång. Ingen av oss har någon aning om hur man gör….
Jag tar med mig skidorna i befintligt skick, kläder efter temperatur och mina för korta stavar och testar hur det känns helt enkelt.
På måndag 12 jan har jag vallaskola på Alewalds, ska bli riktigt kul faktiskt. Sen planerar jag o L skidträning varje onsdag fram tills det är dags “på riktigt”, med några extra pass när det närmar sig. Den 17 jan är vi anmälda till ett lopp i Norrtälje o jag vill typ dö när jag tänker på det för jag är så _inte_ redo för tävlingsmomentet men det får gå ändå, på nåt sätt ska man väl ta sig fram. Vi får väl dra varandra runt annars… Den 8 feb har vi skidteknikträning med vår skid-PT.
Det är alltså planen inför HalvVasan, huruvida det är en bra eller hållbar plan vet jag inte. Det är nog på tok för lite mängd skulle jag tro, de tycker ju att man ska ett visst antal mil innan loppet men jahopp, det kom visst ingen snö förrän nu så vad ska man göra? Hahaha jaja, det blir nog bra. Ska försöka tänka o fokusera på målgången, hur det kommer kännas när vi går i mål. Jag kommer vara så sjukt nöjd o lycklig om (när!) jag klarar det! 🙂
Archive for the ‘mål’ Category
Så här skrev jag om träningsupplägg den 6 februari: https://jagkanklaradet.wordpress.com/2014/02/06/traningsupplagg-2/
Av det har det mest blivit pannkaka kan man väl säga. Jag har inte cyklat mer än 2 ggr sedan dess, gymmet har jag lokaliserat men inte hunnit till och när jag har hunnit har jag inte haft kraft (läs: dålig ursäkt). Jag har inte heller kört BP på torsdagar trots att jag hade inspiration från 2 andra tjejer att göra det tillsammans. Mycket dåligt med andra ord.
Sen skrev jag såhär den 7 februari om målsättningarna för 2014: https://jagkanklaradet.wordpress.com/2014/02/07/malsattningar-2014/
Målsättningarna står ju fortfarande fast men det andra kan vi helst glömma. Verktygen för att nå mina mål blev mest tomma ord och brutna löften.
Så var står vi då idag?
Jag och min vän L (som ska göra halvklassikern med mig) bestämde oss för att använda oss av en träningsplan i Runkeeper (https://jagkanklaradet.wordpress.com/2014/03/11/forsta-passet-avklarat/). Den går ut på att vi ska springa (helst) tis, tors, lör och sön. Så kan man markera i appen när man genomfört sin träning. Träningsplanens upplägg leder fram till att ta sig runt en mil på 65 min. Det är blandade löppass med intervaller, långpass och korta snabba eller korta långsamma pass. Hittills har det gått ganska bra för mig och väldigt bra för L skulle jag säga. Det vi båda är överens om är att det är skönt att vi är två som kör samma upplägg och kan peppa/stötta/påminna varandra och att det är skönt att veta att man har sina specifika dagar för träning. Men det vi också har sagt är att om man inte vill springa dessa dagar så kan vi självklart göra ngn annan typ av träning istället och markera det som klart ändå i träningsplanen, då man trots allt rört på sig.
Det som kört ihop sig lite för mig är att jag planerade att springa på luncherna men jag har insett att det är svårt att komma iväg mitt på dagen. Det samma gäller även att komma iväg till gymmet mitt på dagen. Därför har jag bestämt mig för att göra om lite i verktygen/träningsupplägget för att jag faktiskt ska komma iväg. Det handlar om att lägga in träningen så att det funkar med mitt liv helt enkelt och ett sätt att göra det är att planera in träning i samband med transport. Luncher och dagar kan ju variera men jag måste lixom alltid ta mig till och från jobbet och när jag ändå har en ganska bra rutt att springa eller cykla på så är det bäst att passa på. Så har det inte tagit av min familjetid eller av min fritid. Mycket bra.
Planen är nu att göra på nedan vis ett par veckor framöver. Så får vi utvärdera det om ett tag och se om det funkat och vad vi kan förändra. När det är ljusare på kvällarna är det naturligtvis också möjligt att springa på kvällen men där är vi inte riktigt än.
Måndagar: Cykla till jobbet – och ibland även hem om träningsfri onsdag
Tisdagar: Springa till jobbet alternativt korta rundan runt Skeppsholmen på lunchen
Onsdagar: Cykla hem cykeln igen – alternativt träningsfri
Torsdagar: Gymma med min kollega
Fredagar: Springa till jobbet (istället för lördagar)
Lördagar: Fritt från träning
Söndagar: Ett löppass av varierande längd
Jag vill helt enkelt bli den där träningsmänniskan som rör på sig mycket och mår bra. Jag vill leva längre med mina barn och jag vill hålla mig frisk, jag vill komma ner till golvet om jag får barnbarn utan att bryta ryggen av mig. Jag vill bli som jag är när jag mår bra – lycklig, tillfreds och i balans.
Min träningsplan är såhär från nästa vecka:
Mån, Tis, Fre: Cykla till jobbet (ons, tors lämnar jag barnen på förskolan) – ca 6,7 km enkel väg
Onsdagar: Löpband på jobbet minst 30 min
Torsdagar: Body Pump-pass på kvällen
Tänker att jag sen från Mars börjar köra ett långpass löpning utomhus/vecka utöver planen ovan. Tänker starta lite försiktigt med 3 km, vidare till 5 och sen utöka till 7 och till sist en mil.
– Delmål 1 är att springa Vårruset 5 km den 26/5 lite snabbare än när jag sprang Skärholmsloppet 5 km förra året (37 min i rätt lugnt tempo).
– Delmål 2 är att ta mig runt Norrtäljes millopp 7/9 på en hyfsad tid.
– Slutmålet för löpningen är att ta mig runt (utan fokus på tid) Lidingöloppets 15 km den 27/9.
Hur ser din träningsplan ut?
Ja då mitt första lopp är avklarat så känner jag mig lite biten av löpningen fakiskt.
Mina kollegor sprang ju Göteborgsvarvet i helgen och nu går snacket om nästa utmaning. Det pratas mest om att göra klassikern 2014, och vilken distans man ska sikta på. Om det är “fegt” att köra tjejvarianten. Jag har aldrig i mitt liv umgåtts med så här mkt träningsgalna människor så jag känner mig förskräckt, imponerad o irriterad samtidigt. Men trots allt blir jag också lite inspirerad av alla dessa stordåd. Så vad ska jag göra av denna träningslust?
Lite sugen på att göra allt det de pratar om men samtidigt hindrad av mitt dåliga självförtroende (inte kan väl jag…osv), min dåliga träningsvana (hur vet man vad som är att springa på 60%…?), min dåliga karaktär och min dåliga tradition av att bry mig om vad andra tycker. Jag tror inte ngn av mina vänner “i verkliga livet” skulle fatta någonting om jag plötsligt börjar snacka om att cykla Vättern runt på sub 13 osv.
Det finns så mycket ihärdiga, proffsiga, helt vanliga människor där ute som gör såna här saker – varför skulle jag inte kunna vara en av de? Jag menar egentligen, vad är det som hindrar mig??
jagkanklaradet 