Fick det där pirret i kroppen som betyder att jag kommer att göra det, när jag väl bestämt mig. Så när kl var typ 13.15 stack jag i väg trots att snön yrde lite lätt. Det blev enligt Runkeepers träningsupplägg, allt enligt plan mot halvmara 25/4.
Första 1,5 km var hemska i vanlig ordning men sen blev jag varm så drog ner halsarna på alla tröjor o jackor o västar o annat. Sprang till typ 3km o var sen tvungen att gå, gjorde ont o var besvärligt. Var nära att ge upp men gav det en andra chans. Efter den korta promenaden drog jag upp alla dragkedjor igen o skyddade halsen, det hjälpte otroligt mkt. Sprang på och hittade ett flow, kändes skönt att löpa på så då fortsatte jag enligt plan. Sprang typ runt runt haha, de som såg mig komma tillbaka efter en stund på samma plats fast åt andra hållet måste ju ha undrat 😛
Nåväl, sprang hemåt för att vara nära när det var klart o så sade det stopp i träningspasset så då slutade jag. Springer inte en meter i onödan, lixom. 8.05 km. 7.50 medelhastighet. Uselt! Men med tanke på att det var snömodd o snö i ögonen hela vägen så får det vara OK.
Archive for the ‘löpning’ Category
För att kunna stämma av och följa min utveckling (?) och se till att nyårsambitionen håller och så vidare så skriver jag ner mina planer för löpningen också. Så inlägg får väl markeras med skidor eller löpning eller nåt 🙂
Jag har signat up för ett träningsprogram på Runkeeper. Det känns rätt omöjligt att klara det för man måste springa 4 ggr i veckan. Men om andra människor lyckas hitta den tiden måste väl även jag lyckas? Så jag tänker ge det ett försök. Passen är planerade tisdagar, torsdagar, lördagar o söndagar. Det börjar med kortare sträckor och utökas sakta. Ett långpass varje vecka på söndagar i tävlingstempo.
Planen måste anpassas till mitt liv o därför tänkerjag springa till jobbet på tisdagar o torsdagar när min man lämnar på förskolan. Sen tänker jag försöka i möjligaste mån att springa helgpassen på förmiddagen så att jag får det gjort. På lördag är det 4.8 km o söndag 8.0 km. Alternativt att jag springer söndag kväll men det får ge sig när jag kommit in i rutinen, en sak i taget.
Idag sprang jag i alla fall 4.8 km. Har inte sprungit sen Lidingö typ (inte vad jag minns i alla fall….) och det var 15 km och 27 sep. Så ja, det var verkligen en nystart. Var rädd för mörkret, kylan o halkan men man kanju inte gå runt o vara rädd i onödan. Så på med broddar, pannband o fodrade löpartights, och reflexväst och så bar det i väg. Tunga första kilometrar men sen lättade det o flowet kom. Sista var också trist men så brukar det ju vara. Sprang så sjukt långsamt, på 7.58 i snitt tror jag. Det kommer det väl att bli ordning på får man hoppas, om ett par veckor.
Hur ska det gå med all träning, siktar jag för högt? Håller kroppen ens från att inte träna särskilt mkt eller regelbundet till att planera in 4 löppass, 1-2 gymbesök och minst 1 skidpass per vecka? Jag vet inte faktiskt men det lär jag väl märka.
När skidorna är avklarade i mars så är det cykling som gäller istället, inför Vättern. Men löpningen går då in i en intensiv period. Kan bli en spännande vår detta!
Avklarat 4.8 km!
Jaha då var mitt livs andra millopp avklarat. Kung Björns lopp i Uppsala.
Jag, I o L sprang. Innan loppet frågade jag om I möjligen ville springa ihop men hon kände sig inte redo för det så vi startade alla separat.
Jag tyckte det var helt hemskt de första kilometrarna. Jag höll på att dö när jag sprang förbi 2 km-skylten! Fick håll, värk ner ända i höger armbåge. Tänkte att om det här fortsätter kommer jag inte runt. När jag hade som värst ont försökte jag “skaka” ur smärtan ur armen o trycka bort hållet med tummen i ryggen. Det funkade faktiskt bättre än väntat o nån gång efter 3 km-skylten fick jag lite energi. Hittade då ett löpsteg som gjorde att jag flöt på bra. Måste försöka hitta det igen! Det var en högre tempoväxling i steget o längre steg än jag vanligtvis tar. Blev väldigt tydligt när jag saktade ner till min vanliga bekvämlighetsnivå vid 5 km vattenkontrollen. Där mötte jag I och vi gick en liten bit tillsammans för att hämta andan och klaga på hur jobbigt det var. Sen bestämde jag att vi skulle springa en bit ihop och I gick med på det så vi satte iväg tillsammans. Vi pratade om julplaner, familjen, positiva o negativa tankar, planering av Lidingöloppet och en massa annat. Tränade backsteg i uppförsbackarna o rull i nedförsbackarna.
Och så tog vi oss i mål tillsammans. Så skönt att inte vara ensam!
Ingen särskilt bra tid. 1.16.50 blev det och plats 131 av 136. Men vi gjorde det och vi är ett steg närmare Lidingöloppets 15 km. Men det är ju tur att de inte drar nåt rep eller så… 😛
Hade tänkt springa minst en gång denna vecka men det kommer ju inte bli av… 😦
I helgen var vi på Åland o då bestämde jag att jag inte skulle springa men sen hade jag tänkt komma iväg åtminstone en kväll denna vecka men icke. Imorgon funkar inte för vi har fullt upp o jag ska jobba på Pride. Sen ska vi åka på semester igen så det blir inget på söndag.
Nåja, får nöja mig med att ta med löparkläderna på semestern o tvinga mig själv ut minst 2 ggr där istället 😛
Nu har jag iaf dessa lopp kvar under 2014:
21 aug Bellmanstafetten (5 km) med jobbet. Ska bli otroligt intressant att springa stafett.
6 sep Tjejmilen (10 km) med A. Hade tänkt att detta skulle vara en genomkörare inför Lidingöloppet men sen bokade jag ett lopp till efter kvartsmarans adrenalinkick…
20 sep Kung Björn loppet i Uppsala (10 km) med I o L. Detta blir en lugn genomkörare i sakta mak för att få mer mil i kroppen helt enkelt.
27 sep Lidingöloppet 15 km med I o L (+ ev min man) som bara känns helt otroligt att jag ska springa.
Sen har I o L anmält sig till ett lopp 22 nov – Tunnel run. Ska anmäla mig till det också, blir bra att hålla ångan uppe inför halvVasan. Glömde dock bort det när jag var uppe på nätet tidigare idag 😦
Jag var så sjukt osugen på att springa. Vet inte om det är en prestationsgrej eller nåt men när jag hade sprungit ett lopp så tätt inpå så blev det ju en press att springa fortare. Jag är sämst under press…. jag gillar inte press. Jag skulle aldrig kunna bli elitidrottare.
Hur som helst. Mötte upp I o gick till flagga F där Facebook-gänget satt. Vi var 12 tjejer som sprang ihop o de flesta kände några men inte alla.
Vid 18.45 gick vi bortåt o hittade våra respektive startfållor. F&S värmde upp på ställningar och det var som ett hav av gungande kvinnokroppar. Jag ställde mig i startgrupp tidtagning 2. När första gruppen kommit iväg fick vi vänts 5 min o sen var det vår tur. Det var lite trångt i början men de flesta sprang på så det var aldrig nåt stopp. 1 km gick rätt långsamt. 2-3 flöt på i skönt tempo. 3-4 var sjukt segt, kändes dubbelt så långt som hela loppet totalt o sen var man i mål. Det var intressant att springa i ett lopp med så många deltagare. Det var några supersnabba löpare som gled förbi med långa smäckra steg och såg helt oberörda ut. Jag fattar inte hur de gör det! Kände mig som en aslångsam klump i jämförelse. Men ett par stycken gick ju också runt så visst var jag inte långsammast i fältet.
Kom i mål på 33.49 – en hygglig tid för att vara jag. Även om andra inte höjer på ögonbrynen över det resultatet. Ska man då sätta ett mål att springa 5 km under 30 innan sommaren är slut? På jobbet tjatas det om Bellmanstafetten. Det är i augusti. Kanske det är då jag ska vara den där långbenta svala typen som glider förbi?
Ja det har ju blivit sådär med inlägg i maj. Vi var på landet på Valborg i 4 dagar och sprang inte en enda gång, skamligt! Det är ju en 5 km slinga uppmätt o klar lixom.
Sen dess har jag inte hunnit med någonting alls vad gäller gymmet men har lyckats springa till jobbet o gå till jobbet ett par gånger. Och när vi var på konferens körde vi morgonpass med 15 min löpband, 400 m simning och sedan 45 min hathayoga.
Men idag är det ett av årets lopp jag anmält mig till; Skärholmsloppet 5 km. Jojo. Jag är inte alls förberedd för detta. Jag är sjukt nervös och har lite ångest för plötsligt har jag ju nåt att jämföra med, dvs förra årets tid. Min ambition är att ta mig runt utan att dö ansträngningsdöden men om det går saktare än förra året kommer det ju kännas som ett misslyckande. Skitjobbigt! Jag får försöka att inte tänka på det helt enkelt men jag tror inte att jag är i så pass bra form att jag kommer att springa fortare tyvärr.
Men om 2 veckor är det Vårruset o mitt mål var ju att förbättra tiden tills dess så det ska jag väl förhoppningsvis klara med några löppass innan…
Hela kvällen igår har jag och mina tjejkompisar peppat varandra på vår interna chat. Vi har signat upp på ett löpträningsprogram i appen Runkeeper för att kunna hjälpas åt att komma iväg. Det träningsprogrammet startar 4 mars då vi öppnar utomhussäsongen “på riktigt” :-). Fram tills dess är det (för min del) jobbets löpband och crosstrainer som gäller och sen själva cyklingen till jobbet också förstås som startar imorgon. Det kommer bli bra det här! Det enda som kan bli ett problem är motivationen och disciplinen, som alltid. Därför är det vettigt att ta hjälp av andra känner jag, och också att lägga ut det så här på bloggen. Pressen kan ju bli större förstås men samtidigt så kan man ju hämta styrka i det också.
Ett annat problem som alltid dyker upp i mitt huvud när det handlar om träning är familjetiden. Jag vill inte sno tid från familjetiden och jag vill inte att min man ska tycka att jag tar mig alldeles för mycket egentid under den tiden som vi har tillsammans eftersom han är hemma så mycket med barnen och knappt får någon egentid själv. Men samtidigt så kan inte det hindra mig tänker jag. Jag får helt enkelt ta den tiden för träning när familjen inte är tillsammans. Träning efter 20-tiden då barnen lagt sig, alternativt på morgonen, och träningspass på lunchen. På det sättet kan jag ju i alla fall dämpa det dåliga-mamma-samvetet. Är det någon mer som tänker så här, funderar jag på ofta. Eller är det bara så att jag får dåligt samvete mot min man för att jag är den som jobbar och har tid utanför hemmet?
Vi var på kalas i helgen, jag och dottern. Då var det en mamma där som sa att hon tränade 4 ggr/vecka och jag blev helt paff. Jag kände mig direkt lixom avundsjuk på att hon kom iväg så ofta utan att det var ett problem för familjen, sen berättade hon att hon gick upp kl 05 varje morgon och då kände jag mig inte ett dugg avis längre haha. Men det där med morgonträning låter inte helt dumt alltså, synd bara att jag är en sån kvällsmänniska. Är det bara det att man måste få det till en vana som är tricket eller får man bara stålsätta sig och TA SIG TILL GYMMET oavsett om man är halvsovande eller inte. För efter en 20 min är man ju människa igen och kommer man hela vägen till gymmet är det ju bara att köra på lixom.
Ja, det här tål att tänkas på helt klart. När är bästa tiden för träning?
Min träningsplan är såhär från nästa vecka:
Mån, Tis, Fre: Cykla till jobbet (ons, tors lämnar jag barnen på förskolan) – ca 6,7 km enkel väg
Onsdagar: Löpband på jobbet minst 30 min
Torsdagar: Body Pump-pass på kvällen
Tänker att jag sen från Mars börjar köra ett långpass löpning utomhus/vecka utöver planen ovan. Tänker starta lite försiktigt med 3 km, vidare till 5 och sen utöka till 7 och till sist en mil.
– Delmål 1 är att springa Vårruset 5 km den 26/5 lite snabbare än när jag sprang Skärholmsloppet 5 km förra året (37 min i rätt lugnt tempo).
– Delmål 2 är att ta mig runt Norrtäljes millopp 7/9 på en hyfsad tid.
– Slutmålet för löpningen är att ta mig runt (utan fokus på tid) Lidingöloppets 15 km den 27/9.
Hur ser din träningsplan ut?
I helgen som var sprang jag o en väninna Skärholmsloppet. Loppet är 5km långt och hade det inte varit för att jag sprungit stora rundan o halva vägen till jobbet på tisdagen innan loppet så hade jag haft mycket mer problem med distansen rent mentalt.
Nu var det lite tyngre för min väninna så jag agerade hare vilket funkade bra för båda. När vi kom till 1km kvar lämnade jag dock henne o sprang lite snabbare in i mål.
Blev aspeppad på att springa fler lopp absolut. Och mitt mål för i år är ju att springa ett millopp. Jag har nu börja tänka att jag gärna vill springa på en hyfsad tid också, inte bara “ta mig runt”. Tänk så det kan bli.
Min svägerska är ju tänkt ska följa med mig men jag ska anmäla min kära sambo också. 🙂
Jag hade bestämt mig för att springa till jobbet denna vecka. Tog med kläder igår för att kunna byta om till efter löpturen. Så imorse var det lixom bara att köra. Kl 07 stack jag iväg för att ha god marginal. Jag hade bestämt mig för att börja med att gå men jag hade egentligen inte ngn klar bild över när jag skulle börja springa. Det föll sig dock rätt naturligt ändå att jag gick till Söder Mälarstrand o sprang därifrån, via Skeppsbron. Det gick bra! Tog ca en timme vilket jag tycker känns helt OK. Jag jagar ju inte tider eftersom jag inte har nåt att jämför med utan är mest bara en glad amatör som blir förvånad o stolt när jag klarar av att utmana mig själv.
Jag kan ju lixom klara av detta.
Så på lördag är det dags för lopp nr ett. Efter lön ska jag sedan anmäla mig till milloppet i höst (har inte blivit av än o jag har asdåligt med cash för tillfället). Spännande ska det bli.
jagkanklaradet 