Så länge som vi pratat, skämtat och skrattat åt “Nice 2016”! och så blev det sant till slut. Fast ändå inte.
Eftersom vi var anmälda i två lag och respektive lag fick en skadad fick ingen av oss starta. Så jäkla surt men vi får både skylla oss själva och vara lite irriterade på arrangörerna då vi dels var för sena och sen inte vågade chansa pga dålig information. Nåväl. Det blev som det blev. Och vi bestämde ju oss för att åka ändå och göra det bästa av det.
Alltså sprang vi en egen halvmara, ungefär samma sträcka. Vi sprang från Antibes (där lägenheten vi hyrde finns) till Villneuve-Loubet och tog vätskepaus innan vi vände åter till Antibes. Det var en fantastisk känsla att springa längs med medelhavet! Vi blev alla så sugna på att göra det “på riktigt” nästa år eller kanske året därpå.
Så det är planen. En hel jävla mara. På franska Rivieran. Kan inte ens fatta hur min kropp (och psyke) ska klara det men har umgåtts med såna som gjort det (sprungit maror alltså) förr och nu känns ingenting omöjligt !
jagkanklaradet 