Sprang 10.1 km häromdagen. Gick över förväntan.
Försökte springa med höga knän, det gör ju sån otrolig skillnad i löpsteg, fart och känslan. Det gick bra men när jag kollar mina splits i efterhand så ser jag att farten mattades av mer och mer ju längre jag sprang. Inte så konstigt men ändå. Det var riktigt tufft i höfterna mot slutet och jag kände att jag måste börja vänja kroppen vid att vara ute länge och att springa när det gör ont. Det kommer ju inte kännas graciöst och lätt där nere på plats direkt så måste börja köra långpassen nu i träningsprogrammet. Inte känt mig redo för det tidigare men nu är jag där mentalt.
Nu i helgen är det Lidingöloppet 15km. Det blir skoj! Passar ju också bra som test på hur mycket jag klarar. Hoppas jag orkar springa merparten även om de där jäkla backarna ställer till det en del.
jagkanklaradet 