Idag diskuterade vi dieter och övervikt på lunchen. Det är väldigt intressant att diskutera sånt ibland, och ibland är det väldigt jobbigt. Överlag är det ju en sån känslig fråga så det kan bli så att någon tar illa upp eller liknande. Eftersom jag själv har varit överviktig hela mitt vuxna liv i princip så har jag en ambivalent känsla när sådana diskussioner kommer upp. En del människor kämpar med ett sockerberoende och en del människor kämpar med att få balans mellan sitt matintag och det som går ut ur kroppen. Alla överviktiga är inte stöpta i “samma form” eller har samma problem, vilket normalviktiga har oerhört svårt att förstå; det är väl bara att “bestämma sig”.
För den som är sockerberoende är det ju extremt svårt att överhuvudtaget ha ett normalt liv bland andra människor. Det kan vara fredagsfika på jobbet, fruktkorg på jobbet, kalas för barnen på helgen, middag med efterföljande obligatorisk dessert hos vännen och så vidare och så vidare. Alkohol är ett beroende som det talas mycket om, vilket förstås är väldigt bra och mycket viktigt. Alkohol är svårt att välja bort då och stå emot trycket då det är en sån integrerad del av vårt sociala liv. Men många människor tänker inte på att socker också är det. Reklamen när ett arbetslag hetsar en kollega att ta en kaka (med anspelning på alkohol) är verklighet för den som är sockerberoende! Det är inte något som man bara kan “bestämma sig” att sluta med, det är ju trots allt ett missbruk. Vid varje fika jag varit på (jobb, kalas, fest, middag etc) så är det alltid någon som ska truga “ska du inte ha en till”, “ta för dig nu, det finns så mycket” och så vidare.
Det är oerhört svårt för andra människor att förstå att man kan “smyga” med sitt beroende av socker; att man hittar på att det ska vara kalas så att man kan köpa 10 wienerbröd istället för 1 (som om ngn skulle bry sig i affären) och sen äter upp alla själv; att man ger sig själv lov att köpa en chokladkaka för att “det är vår”, “det är ju semester”, “det är onsdag och jag behöver det” och så vidare. Det är exakt samma beteende kring alla missbruk, man vill inte prata öppet om vad man håller på med för att man inser att det är sjukt och till slut sitter man ohjälpligt fast.
För min egen del så vet jag inte om jag är direkt beroende av socker men jag vet att jag inte kan kontrollera mitt intag. Har jag väl börjat spinner det på, runt runt runt. Numera har jag dock nycklar och verktyg som jag kämpar med för att hålla sockerintaget nere. Inte alltid så lätt som sagt, i denna världen.
Jag äter tex inte frukt. Det är något som människor finner oerhört provocerande, det är ju nyttigt för bövelen. Men det jag förstått nu i efterhand är att när jag var överviktig och skulle försöka gå ner i vikt överkonsumerade jag frukt istället. Mitt sug gjorde att jag länsade fruktkorgen på jobbet, 2 frukter på fm, en efter lunch och 2-3 st på em. Det ersatte mitt sockerintag helt enkelt och höll det även flytande. I frukt är det ju naturligt fruktsocker och inte processat raffinerat vitt socker (skräp!) så det är visserligen inte farligt i den bemärkelsen men likväl är det socker. Det är något som folk inte alls pratar om när det talas om sockerberoende vilket jag tycker är mycket märkligt faktiskt när jag vet hur stor skillnad det gör för min egen del.
Jag tillåter mig själv att äta godis på storhelger (och semestertider brukar också bli). Det var något jag fick för mig för 1,5 år sen och det funkar så sjukt bra för mig att jag har fortsatt. Folk tror att jag begränsar mig själv och att jag har satt upp ett förbud men jag ser det inte så, jag ser det som att jag tillåter mig själv att äta godis under kontrollerade former (fast man kan ju ha synpunkter på om det är så kontrollerade former när själva intaget sker, brukar snarare vara av hetskaraktär).
Det här i kombination med att jag dragit ner på matbröd och så vidare och att vi försöker att äta tillbehör som inte är så kolhydratrika så har jag fått kontroll på mitt sockerintag. Jag försöker få min man på spåret med att köpa råsocker och agavesirap och nu såg jag att det kommit dadelströ till affären också vilket jag måste prova! En del människor tycker att det handlar om miljö, för min egen del handlar det om min hälsa.
För mig handlade det alltså INTE om att jag kom till en punkt där jag “bestämde mig” som man ofta läser i tidningsreportage med människor som gått ner massor i vikt. Det är så sjukt konstigt uttryckt. Det är klart att det är ett aktivt val man måste göra men man måste också testa sig fram för att se vad som passar en bäst. Jag tror inte att en diet kan vara för evigt men den kan ge en nycklar för att fortsätta arbetet. För mig handlade det om att jag hittade de nycklar och verktyg som passar min kropp och mitt behov. En ren slump och en massa vilja. Det här är en kamp som kommer följa mig resten av livet, det är inte något jag kan sluta med för då sitter jag där igen med suget, suget, suget.
Jag hatar det där jävla suget.
jagkanklaradet 